Skogslandet, del 9

ÄGANDERÄTTEN

Centralt i argumenten som används av skogsindustriernas anhängare är äganderätten. LRF driver idogt kampanjen ”det goda ägandet” och en stärkt äganderätt har blivit en kärnfråga för både dem och det nära sammanbundna Centerpartiet.

Men även utanför de mer extrema falangerna anses äganderätten vara en självklarhet. För att ge ett smakprov på just hur helig äganderätten anses vara i maktens rum får vi gå tillbaka till Visby 2016. Charlotta Riberdahl, lagman vid Göta Hovrätt, bjuds in till paneldiskussionen ”Vem ska sätta agendan för ny skogspolitik?” arrangerat av SLU och Future Forests.

Hon får frågan: ”Hur ser du på äganderätten?” Varpå hon svarar med en motfråga: ”Man kan fundera på, ska man tillåta ett så stort privat ägande av en så viktig naturresurs som är av stort nationellt intresse, men också av globalt intresse ur miljösynpunkt?”

En vecka senare sparkades Charlotta Riberdahl. ”Så kan du inte säga,” säger statssekreteraren i ett privat telefonsamtal till henne.

Näringsdepartementet författade ett kort pressmeddelande där de uppgav ”brustet förtroende” som skäl. ”Nu håller jag mig bara till dömande,” uppger hon.

In English

The forest nation, part 9

OWNERSHIP

Central to the arguments used by supporters of the forestry industry is property rights. The LRF (National Farmer Association) is diligently running a ”good ownership” campaign, and strengthened ownership rights has become a core issue for both them and their close-knit partner: the Center Party in Sweden.

But even outside the more extreme wings, ownership (even of land) is treated like something self-evident. To give a taste of just how sacred property rights are viewed, we must go back to the annual political event in Visby in 2016.

Charlotta Riberdahl, a judge at Göta Hovrätt, is invited to the panel discussion ”Who will set the agenda for new forest policy?” arranged by SLU (Swedish University of Agricultural Sciences) and Future Forests (a collaboration between the university and an industry lobby organization).

She is asked: ”How do you view property rights?” To which she replies with a counter question: ”One can wonder, should we allow such a large private ownership of such an important natural resource which is of great national interest, but also of global interest from an environmental point of view?”

A week later, Charlotta Riberdahl was fired. ”You can’t say that,” the Secretary of State tells her in a private phone call.

The Ministry of Commerce wrote a short press release citing ”broken trust” as the reason.

”Now I just stick to judgement,” she states.