Skogslandet, del 4
KORRUPTION I FORSKARVÄRLDEN
Sagan om skog i Sverige är en saga om korruption. Ett incestuöst förhållande råder mellan svenska myndigheter, pappersmassaindustrin, skogsindustrin och forskningen. Kapitalets nära band till staten, forskningen och lagstiftandet är ofrånkomligt i ett kapitalistiskt samhälle. Men även med detta i beaktning är skogskapitalet särskilt skamlösa.
Antalet forskare som sitter i bolagsstyrelser är många; En styrelseledamot för ett bolag är skyldig att verka för bolagets vinst, annars bryter man mot aktiebolagslagen. Forskaren Tomas Lundmark är praktexemplet. Han är skogsägare, satt 2011-2015 i skogsägarföreningen Norra Skogs styrelse, fått pris av skogsägarföreningen Mellanskog för att hans forskningen främjat deras intressen och med sin fru Annika Nordin äger han ett konsultbolag som har Sveaskog (statligt ägt skogsbolag) som kund.
Annika Nordin är professor i skoglig ekologi vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet, där majoriteten av skogsforskning sker) och satt själv 2017-2020 i Sveaskogs styrelse med ett arvode på 185 000 kronor per år. 2021 blev hon chef på Stora Enso (findlänsk och svensk skogsindustrikoncern) bredvid hennes forskning. Rektorn på SLU förespråkar öppet för att forskningen ska styras av kapitalintressen: ”samverkan mellan forskning och näringslev sker brett i akademin”.
Sedan Artdatabanken frikopplades från Naturvårdsverket och satts under SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) rapporterar anställda att arbetsklimatet har försämrats då påtryckningarna att skydda skogsindustrins intressen har ökat. Exempelvis i en debattartikel om skogsbrukets bidrag till artdöden berättar etmologen Anna Leijfelt-Sahlén med kollegor att de tvingades mildra kritiken så långt det gick. Efter minskade anslag p.g.a. M-KD budgeten sparkades många och enbart fogliga anställda fick lov att stanna. Nu har artdatabanken ”fler informanter än biologer, och man böjer sig i större utsträckning för politiken och industrin”.
Forskningsorganet Skogforsk förespråkar öppet kalhyggen och finansieras med 50 miljoner om året av staten. Skogsforsks vd Charlotte Bengtsson har en lön på 1,5 miljoner och satt fram till 2022 i styrelsen för SCA (Svenska Cellulosa AB, Europas största privata skogsägare) där hon hade ett arvode på 625 000 kronor och 2300 aktier i företaget.
Peter Holmgren, också uppköpt av industrin, var instrumentell i omdefinieringen av skog till att innebära trädplantage och kalhyggen och driver numera konsultföretaget FutureVistas AB som omsätter 2,5 miljoner och skriver rapporter för pappersindustrin där de utmålas som ”klimatneutrala”.
Forskare som gått mot industriernas skönmålade narrativ mobbas ut av kollegor i Sverige medans de hyllas av forskarsamfunden internationellt. Kapitalets kontroll över kunskapsproduktionen i akademin är sällan såhär öppen.
In English
The forest nation, part 4
CORRUPTION IN FORESTRY RESEARCH
The story of forests in Sweden is just as much a story about corruption. An incestuous relationship exists between the Swedish authorities, the pulp industry, the forest industry and research. Capital’s close ties to the state, research and legislation are unavoidable in a capitalist society. But even with this in mind, forestry capital is particularly shameless.
The number of forestry researchers who sit on company boards is staggering; A board member of a company is obliged to work for the company’s profit, otherwise it is in violation of the Swedish Companies Act. Researcher Tomas Lundmark is the prime example. He is a forest owner, sat 2011-2015 on the board of the forest owners’ association Norra Skog, received an award from the forest owners’ association Mellanskog because his research promoted their interests, and with his wife Annika Nordin he owns a consulting company that has Sveaskog (state-owned forest company) as a client.
Annika Nordin is a professor of forest ecology at SLU (Swedish University of Agriculture, where the majority of forest research takes place) and herself sat on Sveaskog’s board from 2017-2020 with a fee of SEK 185,000 per year. In 2021, she became a manager at Stora Enso (Finland and Swedish forest industry group) alongside her research. The rector at SLU openly advocates that research should be controlled by capital interests, stating: ”collaboration between research and industry takes place widely in academia”.
Since the Swedish Species Information Centre (Artdatabanken) was detached from the Swedish Environmental Protection Agency and placed under SLU, employees report that the working climate has deteriorated as the pressure to protect the interests of the forest industry has increased. For example, in a debate article about forestry’s contribution to species extinction, the ethmologist Anna Leijfelt-Sahlén and colleagues say that they were forced to soften the criticism of the forestry industry as much as possible. After reduced grants due to The right-wing parties budget many employees were fired and only the obedient ones were allowed to stay. Now the Swedish Species Information Centre ”has more informants than biologists, who obey to politics and industry to a greater extent”.
The research organization Skogforsk openly advocates clear-cutting and is financed with 50 million a year by the state. Skogsforsk’s CEO Charlotte Bengtsson has a salary of 1.5 million and sat until 2022 on the board of SCA (Swedish Cellulose AB, Europe’s largest private forest owner) where she had a fee of 625,000 kroner and 2,300 shares in the company.
Peter Holmgren, also bought up by the industry, was instrumental in the redefinition of forest to mean tree plantations and clear-cutting. He now runs the consulting company FutureVistas AB, which has a turnover of 2.5 million and writes reports for the pulp industry where they are portrayed as ”climate neutral”.
Researchers who have gone against the industry’s beautifully painted narrative are bullied by colleagues in Sweden, while they are praised by the scientific community internationally. Capital’s control over knowledge production in academia is rarely this candid.